1. Start
2. Från råvara till användning
3. Produktion
4. Uppgradering

Uppgradering

För att kunna utnyttja biogas som fordonsbränsle måste energiinnehållet först höjas genom att koldioxid avskiljs, så kallad uppgradering. Även vatten och föroreningar som till exempel svavelväte och partiklar behöver avlägsnas. Ett luktämne tillsätts så att eventuella gasläckor lätt kan upptäckas. Slutligen krävs att gasen komprimeras, det vill säga trycksätts, till cirka 200 bar innan användning. Uppgraderad biogas har en metanhalt på minst 95 procent och kan därmed användas på samma sätt som naturgas.

Vanliga tekniker

Den vanligaste tekniken för uppgradering av biogas är tryckvattenabsorption (vattenskrubber) som bygger på att koldioxid löser sig lättare i vatten än vad metan gör. En variant av skrubberteknik är att istället för vatten använda ett lösningsmedel som absorberar koldioxid mer effektivt. Olika varianter finns, till exempel absorption med en lösning av dimetyleterderivat (varumärkena Genosorb och Seloxol) eller absorption i en kemisk reaktion med ett lösningsmedel (varumärket Cooab). En annan vanlig teknik för uppgradering är pressure swing adsorption (PSA), som separerar olika ämnen utgående bland annat ifrån deras molekylstorlek.

Kryogen uppgradering

Koldioxid kan också separeras från metangasen med hjälp av kryogen teknik. Denna teknik bygger på att metan och koldioxid har olika kokpunkter, vilket innebär att koldioxid kan avlägsnas från biogasen genom nedkylning till flytande form. Vid -162 grader Celcius övergår metan från gasfas till flytande form. Flytande metan (LBG) har transportfördelar jämfört med metan i gasfas då det tar upp 3 gånger mindre volym än komprimerad gas (CBG). Den kylda koldioxiden kan användas som till exempel kylmedia i livsmedelsindustrin och till mobila kyltransporter.

Membranteknik

Andra uppgraderingsmetoder som kan bli aktuella i Sverige är membranteknik och processintern metananrikning. Membrantekniken innebär att biogas leds genom tunna hålfibrer, vilka släpper igenom koldioxid och vatten men inte metan, och gaserna kan därmed separeras. Vid processintern metananrikning avskiljs metan från koldioxid redan innan gasen lämnar själva rötkammaren. Metoden går ut på att rötkammarinnehållet cirkuleras över en så kallad desorptionskolonn, där luft blåses igenom slammet för avdrivning (desorption) av löst koldioxid. Slammet återförs sen till rötkammaren och resultatet blir att den bildade biogasen anrikas på metan.