1. Start
2. Bli producent av biogas
3. Att komma igång
4. Utmaningar

Utmaningar

Biogasen och biogödseln har många samhälls- och miljöfördelar och kommer sannolikt att spela betydande roller i Sveriges framtida miljöarbete, energiförsörjning och avfallshantering. För att utbyggnaden av biogas på den svenska marknaden ska bli fortsatt framgångsrik är det viktigt att de problem och hinder som kan uppstå på vägen hanteras på ett medvetet och effektivt sätt.

Metanläckage

Metan är en växthusgas och läckage av metan bör undvikas vid all hantering av biogas och biogödsel. För att minska detta har Avfall Sverige initierat ett frivilligt åtagande för biogasproducenter att regelbundet inventera sina utsläpp. Eventuella läckage som upptäcks vid inventeringen ska åtgärdas. Läs mer om frivilligt åtagande >>

När det gäller hanteringen av biogödsel är det viktigt att lagring och transporter sker i täckta kärl innan spridning. Viktigt att notera i detta sammanhang är att metanläckagen är betydligt större vid hantering av färsk stallgödsel än vid hantering av biogödsel.

Lukt

Vid biogasanläggningar uppstår ibland olägenhet med lukt. Detta är oftast kopplat till mottagningen av avfall innan rötning. Här sker en teknikutveckling och vissa anläggningar har installerat kompostfilter som reducerar lukten vid mottagning och hygienisering av färskt avfall.

Föroreningar i rötslam

Slutprodukten som bildas från rötning av avloppsslam vid landets reningsverk, så kallat rötslam, kan innehålla oönskade ämnen, som till exempel rester av bekämpningsmedel, läkemedel samt relativt höga halter av tungmetaller. Dessa rötrester ska inte likställas med den biogödsel som framställs vid anläggningar som rötar rena organiska avfall, till exempel gödsel, grödor, källsorterat matavfall och rena processvätskor från livsmedelsindustrin. Biogödseln är mycket ren och genom ett utvecklat certifieringssystem (SPCR 120) garanteras kvaliteten på denna.

Även vid reningsverken pågår nu ett arbete som syftar till att höja kvaliteten på och därmed utöka användningen av rötslam. Det är i detta sammanhang mycket viktigt att arbeta uppströms, det vill säga att spåra och eliminera oönskade ämnen i avloppsvattnet redan innan detta når behandlingsanläggningen. I projektet Ren Växtnäring från avlopp (Revaq) har ett sådant miljöarbete initierats vid ett antal svenska reningsverk. Målet är att den näringsrika rötresten från reningsverken ska få ökad användning inom jordbruket. Läs mer om certifieringssystem för slam >>

Konkurrens om odlingsmark

Om mark som idag ligger i träda (10 – 15 procent av odlingsarealen) utnyttjas för energiproduktion uppstår ingen direkt konkurrens med livsmedelsproduktion. Odling av grödor för biogasproduktion medför istället att denna mark utnyttjas på ett effektivt sätt och hålls i brukbart skick inför ett eventuellt framtida behov av ökad spannmålsodling. Lågproduktiva marker som på sikt riskerar att beskogas kan med fördel utnyttjas för biogasproduktion. Dessutom kan restprodukter från livsmedelsproduktion, till exempel blast och skörderester, användas för biogasproduktion vilket innebär ett effektivt utnyttjande av åkermarken. En konkurrenssituation som däremot kan uppstå är om marken behövs för annan energiproduktion.

För få tankställen

Produktionsanläggningarna är ännu för få för att tillgodose en hela tiden ökande efterfrågan på biogas i Sverige. För att säkra en jämn tillförsel av gas kan därför en backup med naturgas behövas i vissa fall, åtminstone i ett initialskede innan produktionen av biogas hunnit komma upp i tillräckligt stora volymer.

I takt med att produktionen av biogas ökar etableras nya tankställen i landet, men fortfarande är efterfrågan på biogas i flera regioner större än tillgången. En anledning till att eventuellt nya biogasproducenter tvekar med en etablering kan bland annat bero på att avsättningen av biogasen inte är långsiktigt garanterad. Det finns för få tankställen och gasfordon på marknaden. Här uppstår ett moment 22-problem.

En annan orsak till varför biogasen ännu inte etablerats fullt ut på den svenska marknaden är att det tar tid och är relativt kostsamt att bygga ut ett fungerande distributionssystem för detta bränsle. Eftersom Sverige inte har något utvecklat distributionssystem för gas, förutom i vissa delar av landet där det finns tillgång till naturgas, behöver därför nya ledningar för biogas byggas lokalt och /eller regionalt. Ett alternativ är att transportera biogas i komprimerad eller flytande form.